Musik jag gillar: Black Sabbath

Black Sabbath är ett band min morbror Bengt introducerade för mig när jag var liten och som fortfarande är en av mina stora favoriter och inspirationskälla. Det är ett brittiskt heavy metal-band som bildades redan 1968 i Birmingham. Det är ett av de mest framgångsrika banden inom den genren under 1970-talet och de flesta som gillar den sortens musik känner väl till dem. Synd att jag inte ens var född då och kunde gå och lyssna på dem. Jag känner helt klart att jag missat något där. Jag har dock hört dem senare, men 70-talet hade varit speciellt.

Från början bestod gruppen av Ozzy Osbourne, Tony Lommi, Bill Ward och Geezer Butler. Genombrottet kom 1970 med ett album som hette just Black Sabbath och som släpptes 13 februari, en fredag förstås. Det hade de verkligen planerat. De tar ofta upp ockulta ämnen i sina låtar. Med nästa album, Paranoid, slog de igenom också i USA. Det här är nog deras absolut bästa album, kanske till och med det bästa inom genren om jag får tycka till.

1979 fick Ozzy Osbourne sparken, och ärligt talat blev det inte riktigt lika bra efter det. Därav att jag hade velat vara med på 70-talet. De andra i bandet tyckte att han festade för mycket och alltid var berusad och det förstår jag ju inte funkar särskilt bra när man vill satsa seriöst på musiken. Ändå synd, för där förlorade de en del av sitt unika sound. Istället tog Ronnie James Dio hans plats som sångare.

Efter en del kontroverser bestämde sig Ozzy och bandet för att återförenas 2011 och de turnerade i Europa 2012, bland annat med två konserter i Sverige. Jag var på en av dem och det var bra, riktigt bra. Nu väntar jag på om det blir några fler konserter. Det har pratats om det ibland.